morfar
för 72 år sedan föddes världens finaste ängel.
jag minns allt så väl, har låtit drömmarna påminna mig, spelat upp det för mig själv i huvudet tusentals gånger.
vi hade ca 90 mils avstånd emellan oss, vilket gjorde att vi inte träffades så ofta. men jag var lika lycklig varje gång jag visste att jag skulle få träffa dig. jag kommer ihåg att jag alltid sprang det fortaste jag kunde för att få krama dig när vi sågs, och du kom alltid med en stor påse med godis till oss. och jag ringde till dig så ofta jag kunde, bara för att få höra din röst.
jag kommer så väl ihåg den sista sommaren med dig. precis som alla andra somrar så var vi nere i åsa, på campingen, då du började bli sjuk på riktigt. du kunde inte gå långt alls, utan fick stanna och ta långa pauser efter bara några meter, du kunde inte ligga ner och sova på nätterna, för du fick ingen luft. vi sa hela tiden åt dig att besöka en läkare, men du var envis.
dagen innan våran familj skulle åka tillbaka till lilla vilhelmina, hade vi kräftskiva med våra grannar. jag kommer ihåg att du kom förbi för att säga hej, och du berättade att du mådde mycket bättre. jag blev så glad, för det såg verkligen ut som så.
så kom den dagen då vi skulle åka hem. jag kommer ihåg att jag vaknade av att någon knackade på dörren, och mamma skyndade sig att klä på sig, och sprang sedan ut genom dörren. jag somnade om, och vaknade nån timme senare av att telefonen ringde, mamma svarade och gick ut och stängde dörren. jag gick upp och öppnade dörren lite, och såg att mamma satt på stolen och grät. jag reagerade inte särskilt mycket, utan gick och la mig igen. kunde dock inte somna om, utan låg bara och tänkte. efter några timmar väckte mamma oss, och sa att hon hade något att berätta. då förstod jag att nånting hade hänt. jag frågade utan att tänka; vem är det som har dött? mamma började gråta, och sa sedan; morfar, har dött..
efter det slutade jag lyssna, jag ville inte tro på det mamma sa.
vi åkte direkt till sjukhuset, för att ta ett sista farväl. jag kommer så väl ihåg när dörren sakta öppnades, och det första jag såg var du liggandes på ett bord, med en vit klänning och ett ljus bredvid dig.
tårarna rann i floder när jag stod där, och bara tittade på dig. jag ville inte tro att det var sant, att du hade lämnat oss.
du var som en bästavän för mig, du var bland det bästa jag hade.
men med åren har jag ju lärt mig att hantera min sorg på bättre sätt än så,
för jag vet ju att du har det bättre nu. ibland känner jag att du är med mig, i dom stunderna vet jag exakt skillnad på rätt och fel, och allting blir enkelt och rätt. tårar rinner än och jag saknar dig lika mycket nu som då, men jag har lärt mig att minnas allt bra.
och idag skulle du alltså fyllt 72 år.
grattis på födelsedagen, guds finaste ängel!
jag älskar dig, hoppas du vilar i frid ♥
jag minns allt så väl, har låtit drömmarna påminna mig, spelat upp det för mig själv i huvudet tusentals gånger.
vi hade ca 90 mils avstånd emellan oss, vilket gjorde att vi inte träffades så ofta. men jag var lika lycklig varje gång jag visste att jag skulle få träffa dig. jag kommer ihåg att jag alltid sprang det fortaste jag kunde för att få krama dig när vi sågs, och du kom alltid med en stor påse med godis till oss. och jag ringde till dig så ofta jag kunde, bara för att få höra din röst.
jag kommer så väl ihåg den sista sommaren med dig. precis som alla andra somrar så var vi nere i åsa, på campingen, då du började bli sjuk på riktigt. du kunde inte gå långt alls, utan fick stanna och ta långa pauser efter bara några meter, du kunde inte ligga ner och sova på nätterna, för du fick ingen luft. vi sa hela tiden åt dig att besöka en läkare, men du var envis.
dagen innan våran familj skulle åka tillbaka till lilla vilhelmina, hade vi kräftskiva med våra grannar. jag kommer ihåg att du kom förbi för att säga hej, och du berättade att du mådde mycket bättre. jag blev så glad, för det såg verkligen ut som så.
så kom den dagen då vi skulle åka hem. jag kommer ihåg att jag vaknade av att någon knackade på dörren, och mamma skyndade sig att klä på sig, och sprang sedan ut genom dörren. jag somnade om, och vaknade nån timme senare av att telefonen ringde, mamma svarade och gick ut och stängde dörren. jag gick upp och öppnade dörren lite, och såg att mamma satt på stolen och grät. jag reagerade inte särskilt mycket, utan gick och la mig igen. kunde dock inte somna om, utan låg bara och tänkte. efter några timmar väckte mamma oss, och sa att hon hade något att berätta. då förstod jag att nånting hade hänt. jag frågade utan att tänka; vem är det som har dött? mamma började gråta, och sa sedan; morfar, har dött..
efter det slutade jag lyssna, jag ville inte tro på det mamma sa.
vi åkte direkt till sjukhuset, för att ta ett sista farväl. jag kommer så väl ihåg när dörren sakta öppnades, och det första jag såg var du liggandes på ett bord, med en vit klänning och ett ljus bredvid dig.
tårarna rann i floder när jag stod där, och bara tittade på dig. jag ville inte tro att det var sant, att du hade lämnat oss.
du var som en bästavän för mig, du var bland det bästa jag hade.
men med åren har jag ju lärt mig att hantera min sorg på bättre sätt än så,
för jag vet ju att du har det bättre nu. ibland känner jag att du är med mig, i dom stunderna vet jag exakt skillnad på rätt och fel, och allting blir enkelt och rätt. tårar rinner än och jag saknar dig lika mycket nu som då, men jag har lärt mig att minnas allt bra.
och idag skulle du alltså fyllt 72 år.
grattis på födelsedagen, guds finaste ängel!
jag älskar dig, hoppas du vilar i frid ♥
Kommentarer
Postat av: Jossie
sv: jodå med mig är det fint om man bortser från min jäkla huvudvärk!
Postat av: Elina
yeah!:D
Postat av: Elina
åhje,vad görs?:D
Postat av: Elina
samma :)
Postat av: Elina
åhje!:D
Postat av: Alexandra
Vad fint du skrev Jossan. Älskar dej. Puss
Postat av: storasyster
vad fint du har skrivit vännen! och vad fina du och alexandra är med varandra. 100 pussar från storasyster
Postat av: isabell
puss jossan <3
Postat av: linnéa
åhh.. finns alltid för dig älskling!!<3
Postat av: linnéa
inga problem sötnos.<3
Trackback
